what am I supposed to do when the best part of me was always you

hej, här har ni en mkt trött amanda!
men jag vill inte sova, inte ännu.
jag sitter här i min lilla håla, även kallad lindome.
när jag kollar ut så ser jag ingeting, för det är kålsvart ute.
men på dagarna är det bara grått,kallt & trist.
det är så tragiskt att ingeting är magiskt.
täker på hur jag haft det genom åren, hur kul man har haft det när man var liten.
jag vill kunna sitta åh leka i sandlådan igen.
då på den tiden var det bra barnpogram, men nu är det så töntigt så det är sorgligt.
men på den tiden var det så dunder bra att även 60-åringar kollade.
att tiden förändras så som den gör.
tex julkalendrarna dem senaste åren?
skit säger jag bara!
ge oss; sunes jul, pettsson&findus, jul i kapernum, karusselerna sover, pelle svanslös, kasper i nudådalen, troll tider& alla dem.
en sak jag kommer ihåg när jag var sex år;
jag stog i en stor tröja, ett par as fräcka solglasögon, en badring & stog å sjöng till "känn ingen sorg för mig göteborg" - första håkan hellström låten jag lärde mig.

vi lever inte så länge till, dags att ta livet på allvar.
lev livet fullt ut. LLFT!
ta vara på vänner, kärlek, skola, familj.
det är de som betyder mest i livet.
okej kanske ingen läser detta, men jag bryr mig faktiskt inte.
jag kände för att skriva av mig lite.

vi har hela livet framför oss.
när den tiden är inne när livet passerar i rivår så hoppa på ist för att stå glo & tycka synd om sig själv.
man börjar tänka om & inser att man bryr sig så jävla mkt, man kan låtsas men man kan inte glömma.

jag behöver en smäll på käften för att komma i rätt balans.

4-6 års åldern drömmde la alla små flickor om att finna sin prins en gång,
att man skulle leva lycklig i alla sina dagar.
för vissa blir drömmen sann, för vissa blir drömmen ett helvete.

man frågar sig själv, när hittar jag den prinsen?
är jag den utvalda att leva ett helvete?
är jag den som blir ensam & olycklig?

/ a.